Miljökvalitetsnormer

Regeringen kan med stöd av 5 kap. 1 § miljöbalken för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela miljökvalitetsnormer, dvs. föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt. Regeringen har också möjlighet att överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

I dag finns det miljökvalitetsnormer för a) ett antal föroreningar i utomhusluft, se luftkvalitetsförordning (2010:477), b) omgivningsbuller, se förordningen (2004:675) om omgivningsbuller c) olika kemiska föreningar i fisk- och musselvatten, se förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten, d) havsmiljön, se havsmiljöförordningen (2010:1341) och e) olika parametrar i yt- och grundvattenförekomster, se förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.

Kvalitetskraven för ytvattenförekomster syftar som huvudregel till att samtliga ytvattenförekomster ska uppnå hög eller god ekologisk status och god kemisk ytvattenstatus senast den 22 december 2015. Med god kemisk ytvattenstatus avses den kemiska kvalitet som överensstämmer med bilaga 1 i direktiv 2008/105/EG, som innehåller miljökvalitetsnormer för 33 prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen.

En miljökvalitetsnorm är inte direkt bindande för enskilda utan riktar sig till myndigheter och kommuner som ska se till att miljökvalitetsnormerna uppfylls, bland annat vid tillståndsprövning och tillsyn. Miljökvalitetsnormer ska även iakttas vid planering och planläggning. I vissa fall upprättas åtgärdsprogram för att kunna uppfylla en miljökvalitetsnorm.

Miljökvalitetsnormer kan ha stor betydelse i tillståndsärenden eftersom en enskild verksamhetsutövare i princip ska bedriva sin verksamhet så att miljökvalitetsnormer inte överträds. Frågan om hur en verksamhets eventuella inverkan på miljökvalitetsnormer ska redovisas i tillståndsärenden är många gånger föremål för omfattande diskussioner. Länsstyrelserna har ofta krav på omfattande utredningar i dessa avseenden. I en miljökonsekvensbeskrivning för verksamhet med betydande miljöpåverkan ska det alltid redovisas hur det ska undvikas att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs.

I 5 kap. 2 § miljöbalken görs skillnad mellan gränsvärdesnormer (1 p), målsättningsnormer (2 p), indikativa normer (3 p) och övriga normer (4 p). En gränsvärdesnorm är en norm som anger förorenings- eller störningsnivåer som inte får över- eller underskridas. Vid rimlighetsavvägningen i fråga om tillämpningen av hänsynsreglerna (se 2 kap. 7 § miljöbalken) är som huvudregel miljökvalitetsnormer i form av gränsvärdesnormer undantagna. Det finns dock vissa möjligheter att tillåta en verksamhet trots att en gränsvärdesnorm inte följs, se 2 kap. 7 § tredje stycket miljöbalken.

Advokatfirman har genom arbetet med tillståndsärenden omfattande erfarenhet av diskussioner angående miljökvalitetsnormer vid tillståndsprövning i mark- och miljödomstolarna och länsstyrelserna. En medarbetare har deltagit i lagstiftningsarbetet avseende dessa normer.